ICIA – Institute for Contemporary Ideas and Art grundades 2013 som en plattform för samtida konst och idéproduktion. Mellan 2013 – 2018 verkade ICIA som en ambulerande producent och genomförde konstprojekt i det offentliga rummet eller i samarbeten med befintliga institutioner. I september 2018 öppnade ICIA en konsthall på Ringön i Göteborg.

ICIA genomförde konstnärliga projekt och tvärdisciplinära samarbeten i mötet mellan konst, forskning och samhällsfrågor. Arbetet var både lokalt och internationellt, bland annat genom medverkan i Venedigbiennalen och Performa i New York.

ICIA Konsthall bestod av ett scenrum, två stora utställningsrum, en gemensam verkstad och flera ateljéer. Ett tiotal residenskonstnärer verkade i ICIAs lokaler och deltog i utställningar och programverksamhet. Genom sitt program gav ICIA utrymme för experimentella konstnärliga praktiker och bidrog till att etablera nya forum för dialog om samtidens utmaningar. ICIA avslutade all sin verksamhet 2022.

ICIA – en vision

När ICIA – Institute for Contemporary Ideas & Art växte fram var det ur en övertygelse om att konsten behöver andra rum än de redan etablerade. Att placera en konsthall på Ringön, ett industriområde vid Göta Älv i Göteborg, var inte bara en görbar lösning, utan också en konstnärlig handling. Ringöns landskap – präglat av verkstäder, maskinljud och tillfälliga konstruktioner – talade om arbete, produktion och slitage. Att låta konsten slå rot just här var att insistera på dess närvaro i en värld som sällan förknippas med samtidskonstens språk. Det var en gest som ville låta konsten andas i relation till vardagens rytmer, till materialens tyngd och till det sköra och tillfälliga som formar en stad.

Från början rörde sig ICIA i ett spänningsfält mellan institution och anti-institution. Namnet – ett institut – signalerade akademisk kunskap, forskning och permanens. Samtidigt var min ambition att upplösa dessa givna ramar och etablera en verksamhet där konstnärliga processer, möten och experiment tilläts omförhandla vad en institution kan vara. Denna dubbelhet kan förstås i ljuset av konstteoretikern Andrea Fraser, som beskriver konstinstitutionen som både en plats för reproduktion av makt och en arena för dess kritiska upplösning (From the Critique of Institutions to an Institute of Critique, 2005). ICIA placerade sig mitt i denna dubbelhet: som en konsthall som förstod institutionen som form, men som samtidigt arbetade för att tänja, ifrågasätta och omformulera dessa gränser.

Ringöns perifera position var en stor resurs. Genom att undvika stadens kulturella centrum kunde ICIA utvecklas som en nod för konstnärlig produktion, snarare än representation. Här uppstod en annan typ av konversation där konst mötte forskning, hantverk och lokala erfarenheter. Jag tänker på detta som en koreografi av kunskap – där olika perspektiv rörde sig i relation till varandra, ibland i samklang, ibland i friktion. Just friktionen var avgörande. Den utgjorde inte ett hinder att övervinna, utan en nödvändighet för att nya idéer skulle ta form.

 ICIA balanserade ständigt mellan det lokala och det globala. Vi var en del av Ringöns vardag, men vi deltog också i internationella konstsammanhang. Denna dubbla rörelse – mellan gemenskap och autonomi, mellan platsen och världen – kan förstås genom Chantal Mouffes idé om agonistisk offentlighet (The Democratic Paradox, 2000). För Mouffe är det just i mötet mellan olika intressen och perspektiv, i deras oförenliga samexistens, som demokratisk kultur kan uppstå. På samma sätt såg jag ICIA som en arena där olikheter inte skulle lösas upp, utan ges utrymme att kollidera, överlappa och brytas mot varandra.

För mig var ICIA därför aldrig bara en konsthall. Det var en modell för en annan typ av institution, en plats där periferin kunde bli centrum, där konst kunde vara både idé och handling, både forskning och poesi. Snarare än att representera världen deltog ICIA aktivt i dess tillblivelse.

Anna van der Vliet, grundare och konstnärlig ledare

ICIA – Institute for Contemporary Ideas & Art, 2013 – 2022

BILDER: ICIA utomhusbio, “Satanic Proportions”, 2019, Goran Hassanpour, ICIA entréhall, Chantal Mouffe föredrag på ICIA, Publikbild från samtal under utställningen Rob Law med Studio Alight.