Introduktionstext, katalog:

 Vad skulle hända om vi skrev om konsthistorien enbart ur katastrofens perspektiv? Ursprunglig eller slutgiltig, katastrofen – med sina naturkatastrofer, epidemier och mänskliga ansikten såsom krig och konflikter – har alltid haft en estetisk dimension och en inverkan på vårt begär, vår fantasi och vår relation till världen. Detta är något man knappast kan undgå när man möter Radenko Milaks konst från Bosnien och Hercegovina – ett verk helt i linje med det som den moderna historien lär oss: att katastrofer inte är externa eller oberoende av oss; vi är deras demiurger. Efter andra världskriget betraktade den tyske filosofen Günther Anders Auschwitz och Hiroshima som de två grundläggande händelserna i en era där mänskligheten har blivit oförmögen att representera det den själv har frambringat eller skapat.

 Omöjligheten att representera katastrofen hänger paradoxalt nog ofta ihop med bristen på dokumentation, särskilt visuell dokumentation. Det icke-representerbara definieras därmed delvis som oförmågan att skapa bilder av katastrofen. Samtidigt delar katastrof och begär samma avlägsna etymologi. University of Disaster kan därför också läsas som ett University of Desire – viljan att gå bortom katastrofen för att representera det icke-representerbara, eller till och med som ett begär som motvikt till den krossande känslan av maktlöshet inför den omgivande katastrofen. Vad kan konsten göra i denna nya era av icke-representerbara katastrofer? Vilken är relationen mellan katastrof och begär i dag?

 Det är i ljuset av dessa frågor som utställningen University of Disaster tar sin utgångspunkt, genom att presentera nya verk av Radenko Milak tillsammans med gästkonstnärer från olika delar av världen: Roman Uranjek, Lamin Fofana, Sidsel Meineche Hansen, Juan-Pedro Fabra Guemberena, Loulou Cherinet, Geraldine Juárez med Joel Danielsson, Nils Bech med Ida Ekblad.

 Genom sitt arbete ifrågasätter Radenko Milak bildens fantasi i den digitala eran. Hans praktik rör den verkliga eller förmodade makten hos bilder och deras status i våra visuellt övermättade samhällen. Han blottlägger den estetiska potentialen och spökena i varje bild som hemsöker vårt medvetande genom att skapa otrofasta ekon av det kontinuerliga flödet av bilder i vårt globala visuella arkiv. För denna utställning har konstnären skapat ett kuriosakabinett av filmer, målningar, akvareller, collage, några i samarbete med Roman Uranjek.

 Detta ger de politiska, sociala och miljömässiga katastroferna en helt ny dimension och inbjuder oss att driva mot horisonterna av en värld där konsten blir den sista formen av motstånd mot nuvarande och framtida katastrofer.

 De inbjudna konstnärerna i denna utställning engagerar sig i andra aspekter av vår tids katastrofer och begär. De konfronterar, motsäger och adderar till de förslag som Radenko Milak och Roman Uranjek presenterar, och förvandlar utställningen till ett komplext montage som bjuder in publiken att skapa nya förbindelser mellan spänningarna i verken. Olycklig kärleks skönhet i Nils Bechs performance tillsammans med Ida Ekblad utspelar sig i kontexten av den feministiska interventionen av Sidsel Meineche Hansen, som undergräver makten och begäret i den sexistiska matrisen av samtida digital pornografi, ackompanjerad av den brutala extasen i Lamin Fofanas technomusikinstallation som reflekterar tvångsmigrationens fasor. Detta står i kontrast till Geraldine Juárez frusna installation som lagrar och sammansmälter geologier och minnen mot bakgrunden av begär och katastrofer i mediehistorien och klimatförändringarna, samt den kraftfulla kamouflagetekniken i Juan-Pedro Fabra Guemberenas installation, som utforskar den expanderade potentialen hos kamouflage som strategi i en värld av katastrofer.

 Men University of Disaster är inte bara utställningen i Pavilion of Bosnia and Herzegovina vid den 57:e internationella konstutställningen – La Biennale di Venezia. Det är också startpunkten för ett verkligt universitet: en gemensam kreativ plats för kunskap och fantasi, ett laboratorium. Det är på samma gång ett konstnärligt och politiskt förslag, ett projekt under utveckling. En konferens kommer att hållas i Venedig med författare, forskare, teoretiker och konstnärer i november, under den sista veckan av Biennale Arte 2017. För detta tillfälle kommer ett nytt beställt verk av Loulou Cherinet att presenteras.

Sinziana Ravini, Fredrik Svensk, Anna van der Vliet, Christopher Yggdre