I ”Du gamla, du fria” gestaltade konstnären Mattias Norström en slokande flaggstång som med både poetisk styrka och politisk skärpa skar genom parklandskapet i centrala Göteborg.  Verket rönte stor uppmärksamhet genom sin laddning som en nationell symbol som förlorat sin stolthet. Men flaggan vill likt fågeln Fenix resa sig igen ur askan. För det behöver den näring. ”Du gamla, du fria” fungerade som en form av plats- och symbolförskjutning: genom att förvränga ett välkänt nationalromantiskt narrativ erbjöd verket en bro mellan folksjälen och samtiden, en poetisk invitation att omtolka vad nationell identitet betyder i dagens globaliserade och polariserande värld. Verket öppnade upp för reflektion kring nationalism och konstens förmåga att beröra och väcka frågor.